De tidigaste kända rökelseblandningarna, tex. för för religiöst bruk, var väldoftande träbitar, blad, blommor, bär, hartser och andra pulver som slängdes på eld eller glöd.
Blad, kryddor, hartser m.m. pulveriseras grovt och blandas med salpeter eller annat som befrämjar förbränningen. Grova pulver, t. ex. rena hartser, som avger doft (rumsparfym) och/eller rök (astmarökelse, insektsrökelse) när de bränns på glöd eller över låga.