Kroppen behöver mineraler i små mängder, men de är livsnödvändiga eftersom vi inte själva kan tillverka dem.
Vår kropp byggs upp av ett 20-tal olika grundämnen. Kol, syre, väte och kväve ingår i praktiskt taget alla organiska ämnen. Natrium, kalium, klorid och fosfater finns lösta i alla kroppsvätskor. Dessutom ingår ytterligare ett antal mineralämnen och spårelement, de ingår bland annat i olika enzymsystem.
Brist på mineraler kan ofta ge specifika sjukdomssymtom samtidigt som stora mängder också kan vara skadligt. Lagom är bäst. Här följer en lista på mineraler och deras funktioner i våra kroppar.
Kalcium (Ca)
Behövs för nervsystemets, muskulaturens och blodets levringsförmåga. Tillsammans med fosfor och magnesium ger det hårdhet och styrka åt skelett och tänder. Bristsymtom kan vara skört skelett, sköra naglar och muskelkramp.
Några av de främsta källorna till naturligt kalcium är oskalade sesamfrön, hårdost, persilja, sötmandlar, torkade fikon, tofu, mjölk och bondbönor.
Magnesium (Mg)
Behövs för nervsystemet, muskulaturen och skelettet samt för att ta hand om kolhydrater i kroppen. Det är en nyckelsubstans i många enzymsystem. Magnesium är nödvändigt för att B-, C-, och E-vitamin ska kunna tillgodogöras av kroppen på bästa sätt. Symptom på brist kan vara hyperaktivitet, stress, panikattacker, sömnsvårigheter, krampryckningar och muskelsammandragningar.
Några av de främsta källorna till magnesium är vetekli, sötmandlar, sojabönor och cashewnötter.
Kalium(K)
Kalium behövs för syra-basbalansen samt för att hjärta, muskler och njurar ska fungera väl. Tillsammans med natrium reglerar kalium vätskebalansen i kroppen.
Brist på kalium kan visa sig bland annat genom trötthet, svaghet, muskelsammandragningar, muskelsvaghet.
Kalium finns bland annat naturligt i dulse, kelp, sojamjöl, melass, vetekli, råkost, torkad frukt och mandlar.
Järn (Fe)
Järn transporterar syre från lungorna genom blodbanorna till kroppens alla celler. Mineralet förekommer främst i blodet där det ingår i färgämnet hemboglobin.
Det finns många järnberoende enzymer i kroppens enzymatiska antioxidativa försvar. Tidiga bristsymtom kan vara till exempel sug efter salt, höga halter av fetter i blod och lever, nedsatt immunförsvar, trötthet, blek hy, håravfall och sköra naglar.
Några av de främsta järnkällorna är torrjäst, pumpakärnor, vetekli, kakao, kokt lever och kokt njure.
Överskott av järn ökar åldringstakten och risken för kroniska sjukdomar. Järnbrist är dock en av våra absolut vanligaste brister och många kvinnor i fertil ålder lider av det.
Zink (Zn)
Zink är ett av kroppens viktigaste mineraler och deltar i livsviktiga processer i kroppen – till exempel tillväxt och könsutveckling. Det är även viktigt för huden och hårets välbefinnande och behövs för normal sårläkning. Zink behövs också för ett starkt immunförsvar.
De vanligaste tecknen på zinkbrist är nedsatt aptit, tillväxtrubbningar, hudförändringar, försämrad sårläkningsförmåga, ögonbesvär och försämrad hörsel.
Zink finns naturligt i bland annat ostron, torrjäst, krabba, nötstek, hårdost och nötlever.
Fosfor (P)
Hjälper till att bygga upp benstommen. Fosfor behövs bland annat för nervsystemet, syra-basbalansen och energiomsättningen. Brist på fosfor är sällsynt men kan uppstå främst vid saltsyrebrist eller vid stora överskott av kalcium. Symtomen kan vara trötthet, krypningar, kramper. Överskott av fosfor i kroppen är vanligt vid dagligt intag av bland annat läskedrycker.
Fosfor finns främst i torrjäst, vetegroddar, sojamjöl, ost, cashewnötter, råg- och grahamsmjöl.
Natrium och natriumklorid (Na)
Spelar en central roll för vätske- och syrabalansen i kroppen samt vid överföring av nervimpulser. Generellt intar svenskar för mycket natrium. Brister kännetecknas av insjunkna ögon, muskelsvaghet med ryckningar och kramper, muntorrhet, svindel.
Några av de främsta källorna till natrium är sojasås, bacon, kelp, gröna oliver och spirulina.
Koppar (Cu)
Koppar deltar i olika livsprocesser, bildning av enzymer, förbränning och i kroppens försvar mot fria radikaler. Den påverkar också omsättningen av järn och syre. Koppar ingår i bindvävsbildningen och krävs för att järn ska byggas in i de röda blodkropparna. Brist på koppar kan leda till anemi, skelettskador, håravfall.
Många får i sig koppar via dricksvattnet genom kopparledningarna. Andra källor till koppar är lever, skaldjur, bryggerijäst, oliver och nötter.
Mangan (Mn)
Mangan behövs bland annat för omsättningen av fett och kolhydrater i kroppen. Det krävs även för bildning av enzymer som är nödvändiga för kroppens försvar mot fria radikaler. Brist på mangan kan visa sig genom bland annat nedsatt hjärnfunktion, svaghet i kroppens ledband samt nedsatt funktion i innerörat.
Några av de bästa källorna för mangan är müsli, fullkornsbröd, nötter, lingon, oskalat sesamfrö och baljväxter.
Jod (I)
Jod har bland annat betydelse när det gäller reglering av kroppens kolhydrat- och energiomsättning, detta genom att mineralet ingår i sköldkörtelhormoner. Symptom på jodbrist, och även på nedsatt sköldkörtelfunktion kan vara: viktökning, sänkt motståndskraft mot infektioner, dålig cirkulation, kalla händer och fötter. Jodbrist kan göra att vuxna utvecklar struma.
De rikaste källorna för jod är alger, fisk och skaldjur.
Krom (Cr)
Krom optimerar insulinets effekt och förbättrar transporten av blodsocker till cellerna. Tecken på krombrist kan tex. vara sötsug, blodsockerstörningar, ökning av blodfetter och ögonproblem.
Krom finns naturligt i äggula, melass, bryggerijäst, nötkött, hårdost, lever, fruktjuice och fullkornsbröd.
Selen (Se)
Selen krävs vid bildande av enzym som är nödvändigt för kroppens försvar och som också skyddar cellerna mot fria radikaler. Selen ger även ett speciellt skydd mot tungmetaller. Selenbrist ökar risken för kroniska sjukdomar samt tungmetallförgiftning.
Selen finns naturligt i bland annat smör, njure, paranötter, fullkornsvetebröd, grislever och mjölk.
Molybden (Mo)
Molybden ingår som en viktig beståndsdel i många enzymsystem och är viktigt för leverns avgiftningsfunktion. Bristsymtom är bland annat humörsvängningar och depression, hypoglykemi och kemikalieöverkänslighet. Molybdenhalten i grödor är beroende av förekomsten av densamma i jorden.
Exempel på bra källor för molybden är bovete, bönor, vetegroddar, lever, sojabönor, linser och ärtor .